Kim Il-sung

Kim Il-sung, ursprungligen Kim Seongju, född 15 april 1912 i Mangyŏngdae i Södra P'yŏngan, död 8 juli 1994 i Pyongyang, var Nordkoreas ledare och diktator från 1948 fram till sin död; till 1972 som premiärminister och därefter som president.

Kim Il-sung hade en kort karriär som gerillaledare som bekämpade det japanska styret i Korea, men tillbringade större delen av andra världskrigets slut i sovjetisk exil. Efter krigsslutet insattes han som ledare i den sovjetiska ockupationszonen och blev sedermera enväldig ledare för Nordkorea. Ett av Kim Il-sungs första initiativ var att övertyga Sovjetunionen och Kina att stödja hans invasion av Sydkorea, vilket ledde till det förödande Koreakriget och bidrog till en isolering av landet. Under 1950-talet lyckades han utmanövrera sina rivaler om makten och blev föremål för en intensiv personkult som varat in i våra dagar. Kim Il-sungs sista tid vid makten präglades av spänningar med USA om landets kärnvapenprogram och svåra ekonomiska problem som ledde till massvält under 1990-talet.

Den 5 september 1998 förklarades han genom ett tillägg till grundlagens preambel vara ''Nordkoreas evige president''. Levererad av Wikipedia